My life so far

För er som inte vet så är jag glutenallergiker och laktoseintolerant. Och det suger! Det är så mycket man missar.. Typ toblerone, marabou osv.. Och varje gång man ska bort så måste man kolla upp om det finns nånting att käka.. eller om man ska ha med sej nånting.. Och det gör att man aldrig kan göra nånting "spontant" utan man måse alltid kolla upp maten och planera först.. Man måste fråga alla resturanger om dom har nånting glutenfritt, och fattar dom inte vad man menar så får man förklara i 10min eller så blir man typ utkörd.. Haha och alla onda blickar man får när man tar så lång tid på sej... Och vissa vet inte hur man hanterar glutenfri mat heller så blir man sjuk.. Och ingen kan bjuda på någonting heller. Utan varjegång så måste jag påminna andra och mej själv om att jag kan inte smaka för jag är glutenallergiker.. Så blir min mat bortglömmd på "utflyckter" med skolan eller i matsalen. Fick äta bara köttfärsås med sked en gång.. Det är ju nice. Så känner man sej så jobbig också.. När man alltid måste kolla upp maten osv.. Det är fortfarande lite pinsamt.. Känner mej som värsta problembarnet ibland..

Och grejen är ju att det är ju inte bara så att man får lite magknip så är det över.. Nej nej.. Det som händer är att immunförsvaret aktiveras och bryter ner någonting i tarmarna när man får i sej för mycket gluten. För det första så gör det ont, och om det blir för mycket så kan man inte ta upp lika mycket näring.. Och tillslut blir man undernärd.. Trevligt detta.. Och finns det inga medisiner? Jo men medisinen är att skippa gluten..

Haha oj vad jag klagar.. Det kanske inte är så mycket att klaga över egentligen. Man vänjer sej.. That's life you know.. jag menar det finns väl värre saker som kan hända. Och alla har sina egan små problem.. But the best way to face your problems is with a big smile on your face... Then they won't seem so hard.

So put on your happy face! kram♥